Heeeye!
Många av er har säkert hört talats om familjehem men vet inte riktigt vad som menas med de.
Därför tänkte jag berätta lite om vad familjehem är.
Ett familjehem är en helt vanlig familj som min, som tar hand om andra barn som inte kan bo hemma hos sina föräldrar av olika anledningar.
Familjehem är som ett jobb eftersom man får betalt av socialtjänsten för att ha barnen hemma hos sig.
Min mormor och båda mina mostrar har alltid haft familjehem, därför är jag VÄLDIGT van med att träffa nya människor från olika delar av världen, jag har lärt känna många barn och ungdomar och de flesta som har bott hos min mormor känns som en del i familjen!
Jag kan inte tänka mig en värld utan dom!
Min morbror flyttade till min mormor som tre åring och har bott hos henne hela sitt liv, därför säger han mamma till henne och ser min mamma och mina mostrar som sina systrar och dom ser honom som deras lillebror!
När jag var 10 fick jag veta att han inte var mormors riktiga barn utan att han flyttat dit när han var 3, jag hade då trott hela tiden att han var min riktiga morbror!
Jag ser han fortfarande som min riktiga morbror.
För något år sedan kom det en tjej på 14 år till min mormor från Afrika.
Hon kunde inte prata svenska eller afrikanska och hon var ganska speciell.
Ibland kunde man höra henne säga något på engelska eller på franska.
Hon var väldigt duktig på att sjunga och dansa när hon själv kände för det men oftast gjorde hon aldrig det när någon annan var i närheten.
Hon började förstå svenska eftersom vi pratade svenska med henne och jag såg något alldeles extra i henne och trodde till 100% att hon snart skulle bli som oss alla andra.
Hennes "bröder" berättade för oss att hon en gång varit precis alla andra,frisk och gått i skolan, pratat och varit en jätte glad tjej!
Men sen hände det något som gjorde att hon hamnade i en "depression" eller vad man nu ska kalla det.
Om det är sant vet man inte eftersom det inte finns någon som kan intyga det, man vet inte heller om dom där killarna är hennes riktiga bröder.
Mig gillade hon ganska mycket, hon blev aldrig arg på mig, hon blev alltid lika glad när jag kom och hälsade på!
Hon lät mig sminka henne och jag lät henne sminka mig. Vi dansade och sjöng tillsammans. Hon höll alltid mig i handen när vi var och handlade och gick runt i olika affärer.
Vi kunde aldrig prata med varandra men vi stod ändå varandra väldigt nära!
Sommaren innan hon flyttade fick hon följa med oss andra barn ner till stranden och bada. Vi trodde att hon skulle vara rädd för vatten men det var hon inte!
Hon var där och plaskade i vattnet med oss andra, dök under vattnet så som jag gjorde,hon kunde inte simma men eftersom det var grunnt kunde hon ställa sig upp efter att hon hade dykt under vattnet.
Hon skrattade hela tiden och såg så lycklig ut!❤️
Hon bodde hos min mormor i nästan 1 år men sen var hon tvungen att flytta, hon flyttade till ett boende med regelbunden personal där det bodde många barn som var som hon.
Problem med henne var att hon hade "kompisar" i huvudet som talade om för henne vad hon skulle göra.
Några dagar efter att hon flyttat till boendet hade hon bestämt sig för att gå ut på en promenad helt själv. Hon gick ut mitt i vintern utan jacka och skor. Ingen på boendet märkte att hon gått.
Hon gick ner till sjön och gick ut på isen... Isen sprack och hon hamnade i vattnet, hon drunknade bara någon månad innan hon skulle fylla 15.
Jag saknar henne otroligt mycket! Hon dog alldeles för tidigt! Jag trodde verkligen att hon en dag skulle bli som vanligt, kunna gå i skola och prata med andra men det blev inte så.
Det jag vela säga med detta är att många av de barn som bott hos mormor,hos mostrarna och även hemma hos mig hör till min stora familj nu!
Jag står nästan alla väldigt nära och jag blir alltid lika ledsen när någon av dom måste flytta någon annan stans!
Hos mig har det bott ett syskonpar på 10 och 2 år sen början av sommarlovet, innan dom flyttade till oss bodde dom hos min mormor i Stockholm ett halvår så dom har varit en del av familjen i 1 år nu!
I fredags fick barnen flytta hem till sin mamma igen, klart att jag blev glad för deras skull men jag saknar dom ptrologt mycket och det känns så tomt hemma utan dom! Vi har varit 8 stycken hemma sen ett halvår tillbaka och nu är vi bara 6 stycken!
Jag har två egna syskon och sen har vi även en 14 årig flicka (Kaozelie) som bor hos oss och som har bott hos oss i snart 1 år nu, hon står jag också väldigt nära och hon känns som en syster, som en väldigt bra vän som jag aldrig vill förlora!
Många har frågat mig om jag aldrig saknar hur det var i min familj förr, då när jag och Simon var små och vi inte hade familjehem, då när det bara var vi i vår familj.
Svaret på den frågan är, NEJ! Jag ser barnen som bor hos oss som en stor del av familjen och jag vill att dom ska vara med oss och trivas hemma hos oss i vår familj!
Många har även undrat om det inte är tråkigt att vi aldrig kan åka någon stans själva utan alla extra barn. Men jag tycker inte att det är tråkigt för det blir roligare när vi alla är tillsammans! Man har alltid kompisar med sig vart män än åker!👍🏻
Nu ska jag nog börja avrunda denna långa text! Hoppas att ni förstår vad familjehem är och vad de betyder för mig!❤️