Vi kom fram till Krabi ganska sent på eftermiddagen vilket gjorde att vi inte hann med jättemycket. Vi tog en promenad i området där vi bodde och åt mat på en liten restaurang med utsikt över havet. På kvällen gick vi på nattmarknad och åt väldigt mycket gott, jag åt Sushi till middag och glass till efterrätt.
När vi kom hem från nattmarknaden satt det en väldigt ung pojke i receptionen, han hälsade på oss väldigt trevligt och jag gick fram för att boka en utflykt för nästkommande dag. Började sedan prata med pojken och fick veta att han fått lov att hoppa av skolan för att hans pappa dog tidigare i år och han behövde då hjälpa sin mamma att få in pengar. Han jobbar på vår resort varje kväll sju dagar i veckan. Han börjar runt 18 och slutar vid 08, där sitter han helt själv. Mitt hjärta brast och jag gick iväg och grät en liten stund, tycker att de är fruktansvärt när barn inte kan gå klart skolan. Pojken är 14 år, pratar nästan flytande engelska och är sjukt smart, han hade kunnat komma så långt i livet om han bara kunde få gå klart skolan.
Jag vet att man inte ska tro på alla snyfthistorier då många är ett sätt att tjäna extra pengar men vi gjorde det ganska enkelt för oss, vi bestämde os för att sitta ner varje kväll och spela kort med honom under några timmar. Detta gjorde att vi
fick en väldigt bra relation till honom och jag tror tyvärr att denna historia är sanningen.
Jag bestämde mig för att jag verkligen behövde lite egentid och åkte därför iväg på en båttur under hela dagen själv utan Lina. När man reser ihop så intensivt som vi gör är det väldigt viktigt att komma ihåg sig själv och sina egna behov och jag brukar egentligen väldigt ofta vara i behov av att vara själv för att kunna "ladda upp mina sociala batteri". Lina stannade kvar på hotellet tillsammans med Mia, tjejen från Canada som följt oss genom hela Thailand sedan vi var i Phuket.
Båtturen var helt fantastiskt! Vi började dagen med att åka 45 min ut till en ö som heter Ko Hong Island. Ön var verkligen jättefin och jag bestämde mig för att följa guiden upp till en utsiktsplats, endast branta trappsteg rakt upp för klipporna
men de gick bra, efter ungefär 15 min var vi uppe. Utsikten från toppen var helt magisk, du såg väldigt långt och runt om dig var de båtar, många fina små öar och turkost vatten. Jag gick upp till toppen med ett jätteroligt par från Israel som
hela tiden sa att de skulle dö medans vi gick upp på grund av de tyckte att det var alldeles för jobbigt. Även en tjej som också var på båtresan själv följde med upp till toppen, hon hade brutit ett ben i foten när hon varit ute och vandrar tidigare
under veckan men hon följde med upp ändå. De kallar jag envis på ett bra sätt.
Fredag 4/11
Lina och Mia åkte iväg samma båttur som jag var på dagen innan så jag hade ännu en dag för mig själv. Dagen började ganska sent med att äta brunch på KFC och sedan bestämde jag mig för att ta en promenad för att jag skulle leta efter en bikini.
Gick i ungefär 20 minuter och sen kom jag fram till själva centrum i Ao Nang beach. Väl framme för började de spöregna så jag köpte mig ett paraply och fortsatte att vara borta vid centrum och gå och kolla lite. Köpte två bikinis som jag inte
gillar, paraply, en t-shirt och en Pepsi.Senare under kvällen åt jag middag tillsammans med Wilma och Lovisa som även dom hade åkt till Krabi samtidigt som oss. Jag åt pyttipanna eftersom jag började sakna svensk mat, smakade inte riktigt som
hemma men den var bra. Gick sedan hem och spelade kort med Mia, Lina och den lilla killen.
Tog en promenad igen, hängde sedan vid poolen några timmar. Vädret var inte de bästa när vi var i Krabi men jag är ganska besviken på mig själv över att jag inte gjorde mer saker, upptäckte mer av ön, men antar att de ger mig en anledning att åka tillbaka till Krabi. På väg till nattmarknaden träffade jag en äldre dam från Kanada som jag satt och pratade med ett tag eftersom Lina och Mia var där jag var dagen innan och shoppade. Kvinnan följde sedan med mig och åt middag, kul att träffa även äldre personer. Hon skulle vara iväg ett halvår och resa runt och jag antar att hon var över 60 iallafall.
Denna dag var det även William, den lilla pojkens födelsedag! Mia,Lina och jag bestämde oss för att köpa en födelsedagspresent åt honom. De blev ett UNO kortspel och ett armband med hans namn på och en liten sverigeflagga på ena sidan och en kanadensisk på den andra, ett minne från oss helt enkelt.
Han blev överlycklig och sa att vi var dom första som firat honom sedan han var liten, han tackade oss flera gånger och sa även att de var hans bästa dag någonsin. Ett äldre par kom förbi med godis åt honom och fyra killar från Italien ville vara
med och spela kort. Vi blev ett riktigt stort gäng som satt där och spelade kort med William. Vi sjöng även happy birthday för honom. Han berättade för mig att inte ens hans mamma hade sagt grattis till honom denna dag.
"Lilla fina William vad jag hoppas att ditt liv ska bli fantastiskt, jag hoppas att du får ett bra jobb som du trivs med och kan tjäna så mycket pengar att du kan uppfylla din dröm om att resa. Jag hoppas att du inte ger bort alla pengar till din mamma utan behåller lite åt dig själv också. Du kan komma hur långt som helst i livet och jag hoppas verkligen att vi kan ses igen en dag".
Söndag 6/11
Vi packade ihop våra väskor, åt frukost på hotellet och inväntade vår buss som skulle ta oss vidare till Koh Phangan. Bussresan tog evigheter och vi bytte buss två gånger. Hamnade sedan på en färga som skulle ta oss över till ön men den tog 2,5timme
och där vi satt fick vi massa rök och på oss, luften va tung att andas och skorstenen strålade ut massa värme mot oss. Mina kläder stank efter denna båttur kan jag lova och jag mådde inte så bra efter båtturen men vi överlevde iallafall.
Tack för att just du läst!
Kram Lule ❤️